Ståtligt vilt på frammarsch
Få viltarter berör lika mycket som kronhjorten. Med sin ståtlighet och sitt respektingivande uttryck hålls den av många som ett av de absolut mest förnäma högvilten. Att arten nu är på stark frammarsch och blir en allt vanligare syn över hela landet är något som glädjer många, men det ställer också till en hel del problem, inte minst för skogsägare.
För Sveaskogs magasin "Forum"
Idag har kronviltspopulationen återigen vuxit sig stark och är enligt Sveriges Lantbruksuniversitet en av de arter som är på stark frammarsch, både sett till antal och till geografisk spridning. Man beräknar att det finns cirka 15 000 djur i Sverige. Men dess enorma upplevelsevärde till trots ställer den även till med skada för jordbruket men även på barrskog.
– Det som förutom toppskottsbetning kan bli ett problem är att kronviltet under vissa omständigheter gärna äter bark av förhållandevis ung eller medelålders gran, så kallad barkflängning. Det är en typ av skadegörelse som den är relativt ensam om.
Att den äter just bark tror man beror på att kronviltet vill försöka balansera och kompensera för den ganska ensidiga och fiberfattiga kost den får i sig i det jordbrukslandskap den annars trivs mycket bra i.
– Exakt hur omfattande det här är finns det tyvärr begränsat med material och inventeringsrapporter kring, det finns faktiskt ett ganska stort forskningsbehov.
Sveaskog har enligt Ronny Löfstrand ett mycket bra samarbete med viltforskarna och tillhandahåller mer än gärna skog och information om skogsinnehav för att hjälpa till. Det kan till exempel handla om vart det är planterat och sått, vart det är avverkat och vart det är planerat att avverka nästa gång.
Förutom den direkta skadegörelsen finns det även ett indirekt problem som helt enkelt bygger på ett för stort betestryck. Tittar man på mellersta och södra delen av Sverige där man har älg, kronvilt, dovvilt, rådjur och på vissa ställen även mufflon blir konkurrensen helt enkelt för stor. Det gör att en stor ökning av kronvilt tvingar älgen att livnära sig på planterade tallar i högre utsträckning än normalt på grund av födokonkurrensen.
– Majoriteten tycker nog trots allt att det är väldigt roligt att kronviltet som är en ny-gammal art är på uppgång. Det är en art som erbjuder ett stort upplevelsevärde, det är ett fantastiskt ståtligt och vackert vilt. Både att bara titta på, men också för dess stora jaktliga värde.
Kronviltets historiska utveckling:
I ungefär 10 000 år har kronviltet funnits i Sverige. Det som började som en ganska stark utbredning varade in i historisk tid då arten började stöta på problem på grund av jakt, brist på bete samt en stark vargstam. Carl von Linné skrev bland annat att ”Hjortar och Rå-djur hawa wargar och menniskjor täflat aat utrota”. Under 1800-talet sköts sedan det sista djuret utanför Skåne och kronhjortar fanns nu bara på några få gods i de sydligaste delarna av landet. Under 1900-talet debatterades viltets vara- eller icke-vara, mycket just på grund av de skador djuret orsakade skogsbruket. Idag har stammen ökat till runt 15 000 djur runt om i hela landet.