Skogsägare oroliga för äganderätten
Enligt Peter Holmgren har skogens ekonomiska värde i kombination med privat ägande och långvarig skogspolitik lett till att skogsbränder och andra skador på svensk skog har minskat kraftigt. Dessutom värnas många biologiska, kulturella och sociala värden av ansvarsfulla markägare.
För Skogsindustriernas magasin "Forum för Bioekonomi"
– Tyvärr har vi hamnat i en svensk politisk strid där en del hävdar att det allmänna ska ha mer makt och markägarna mindre och att detta skulle vara ett bättre sätt att nå politiska mål med skogen. I ett internationellt perspektiv vore det kontraproduktivt för hållbarheten om äganderätten kringskärs på detta vis, säger Peter Holmgren.
Äganderätten finns med i Europakommissionen för mänskliga rättigheter och befäster människors rättighet att förfoga över det de äger. Många skogsägare upplever i dag att deras rättigheter begränsas. De hindras att bruka och avverka sin skog med hänvisning till bland annat den svenska artskyddsförordningen och myndigheters hantering av så kallade nyckelbiotoper, ett område som i samband med en inventering tillskrivits extra höga naturvärden.
Magnus Kindbom, skogsdirektör på LRF Skogsägarna, är oroad över utvecklingen:
– Det finns flera fall där staten gått in och nekat avverkning utan att ge någon ersättning till markägare. Det innebär att hela värdet på skogen försvinner över en natt, säger Magnus Kindbom.
Parallellt med att äganderättsfrågorna drivs i domstol och ses över i politiska utredningar fortsätter skogsägarnas arbete med att göra rätt prioriteringar i sitt naturvårdsarbete. Den svenska rödlistan är en av de rapporter skogsnäringen använder som kunskapsunderlag. Den har som ambition att ge en överblick över arternas tillstånd och bedöma enskilda arters risk att dö ut i Sverige. Samtidigt är den inte så lätt att tolka, menar Ola Kårén, skogsvårdschef på SCA. Därför leder han just nu ett arbete inom företaget med att försöka att förenkla rödlistan och gör den mer begriplig och hanterbar.
– Vi vill veta vilka arter vi faktiskt kan påverka, exempelvis att de förekommer i vår del av landet. Då blir listan kortare, säger han. För specifika arter har det stor betydelse hur vi bedriver skogsbruk och där vill vi givetvis göra rätt. Dels det vi gör i vår generella hänsyn och naturvårdsavsättningar, och dels i vårt arbete med naturvårdsbränningar och alternativa skogsbruksmetoder.
– Effekten på biologisk mångfald är långsam eftersom skogen och dess arter behöver tid att reagera i önskad riktning. Vi börjar dock se att även de åtgärder våra maskinförare gör dagligen, som att lämna träd och död ved, ger resultat. Mängden död ved och gamla, fristående träd ökar i landskapet, vilket är gynnsamt för många arter.