Kroppspositivism hyllar alla kroppar
På jorden finns det över sju miljarder människor med olika kroppar – olika näsor, ögon, armbågar, ögonbryn, vader och rumpor. Scout har försökt ta reda på varför det ibland är jobbigt att vara unik, och varför det är så viktigt att tycka om sin egen kropp.
För Scouternas magasin "SCOUT"
Eftersom vi är så många människor som alla ser så olika ut, borde det vara en självklarhet att alla är unika. Tyvärr har vi genom åren fått se hur många vill dela in människor i till exempel kroppsform, hudfärg och kön. Som tur är blåser förändringens vindar även genom dessa gamla ideal, men låt oss börja med att försöka förstå problemet. Matilda Larberg arbetar som barn- och ungdomspsykolog på Tranebergs vårdcentral i Bromma i Stockholm och ser tydligt hur kroppsfixering påverkar unga.
– Det är givetvis olika från person till person, men generellt sett uppstår oftast en problematik när barn fyller 12–14 år. Det är då man på allvar kommer i kontakt med social status, hierarkier och liknande. Man blir medveten om vem man är i förhållande till andra, berättar Matilda Larberg.
Hon menar att även om man redan tidigare har insett att man kanske inte har samma hårfärg eller kroppsform som sin granne, är det först i den åldern som man på allvar börjar reflektera över det. Ofta stannar det vid just en reflektion, en enkel tanke som man sedan viftar bort. Men i alldeles för många fall leder det till att man kanske känner sig utanför och annorlunda, vilket gör att man drar sig undan och inte vill delta i olika aktiviteter. Studier visar att över 60 procent av alla tjejer avstår från att delta i aktiviteter på grund av att de mår dåligt över sitt utseende.
– Det jag försöker göra när jag jobbar med negativa tankar kring kroppen är att försöka få personen att förstå att det ju faktiskt är just tankar. När man väl sätter ord på dem kan man oftast se att man har hamnat i ett negativt och orättvist sätt att tänka om sin kropp, säger Matilda Larberg.
Duger min kropp? Det är en tanke som många brottas med. Scouterna är en organisation som är uppbyggd på att visa varandra respekt och förståelse och att alla är lika mycket värda. För att hjälpa barn och unga att känna sig trygga med sin kroppar har WAGGGS tagit fram ett unikt program som heter Free Being Me. Sedan starten 2014 har runt 2,5 miljoner barn i över 100 olika länder tagit del av det. Genom roliga aktiviteter visar Free Being Me hur det går att få ett kroppsligt självförtroende och bättre självkänsla. Deltagarna får lära sig att värdesätta sin kropp, stå emot sociala påtryckningar och hjälpa andra att få bättre kroppsligt självförtroende.
Programmet har nu kommit till Sverige, något som Anna Barfod, ledare och ordförande i Hedvig Eleonora scoutkår i Stockholm är väldigt glad över:
– Även om alla fina och bra tankar finns i Scouternas grundvärderingar får vi inte glömma att vi scouter är människor av vanligt kött och blod. Jag har varit scout hela mitt liv, men det var först när jag var uppåt 17–18 år som jag på allvar tog till mig värderingarna.
Anna Barfod fick tidigt höra hur man skulle se ut och vara för att passa in. Att barn inte får vara barn ser både scoutledaren Anna Barfod och psykologen Matilda Larberg som ett stort problem, ett problem som det inte finns någon snabb lösning på.
– Det är etablerat och det räcker inte med att säga ”bry er inte”, det kommer ta många år innan vi hittar en lösning. Börjar vi med de som är 8–9 år idag så kanske de är bekväma med sig själva när de är 17–18 år. Att ändra grundtankarna hos oss alla kräver ett långsiktigt arbete, säger Anna Barfod.